Nu börjar det likna nått!

Vilket löppass!!

Benen va alldeles spralliga av energi. Vågade inte ta ut mig helt, även om jag inte kunde motstå att spurta upp för sista skitjobbiga-backen. Men va skönt! 5 km utan en enda näradödenupplevelse ;-)

Mina ben är tillbaka. Nu längtar jag efter loppet på onsdag!

Åh va glad jag är!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0