jagnjuteravlivet

Jag växte upp med en mormor och morfar på landet. Kor, höns och grisar. Jag minns sommrarna hos mormor och morfar som bekymmerslösa dagar. Det lugna och stilla. När jag och min bror tassade ner för den branta slitna trappan till köket, där mormor hade stekt pannkakor sen solen gick upp. Varje morgon. Pannkakor med nyplockade jordgubbar, smultron eller hallon. Vilken fin tid. Det är få förunnat att få växa upp som jag gjorde. Jag minns känslan. Den trygga känslan, av att leva nu. Ska vi bada eller meta?

 

På våren när kycklingar kläcktes smög jag alltid upp tidigt. Gick in i hönsgården och kröp upp under värmelampan. Ibland somnade jag där. Bland hönsskit och små duniga kycklingar. Sen vaknade jag av att morfar kom in. Vaknade med hönsskit spacklat på kinden. Men vad gjorde det? Enkelt löst genom ett dopp i sjön.

 

Det är vad jag önskar mina barn och barnbarn. Att få somna i hönsgården. En gåva att vara barn med tryggheten att få vakna med hönsskit spacklat på kinden. Så nära naturen som det bara går.

 

Ha en underbar dag i solen kära ni! Glöm inte leva nu.