Med uppsträckta armar mot mig.
Så var Tages första semester gjord. Vi har varit tre dagar i Falkenberg. Kompisen Inez och hennes föräldrar var sällskap och vi har haft det underbart!
Tage har doppat handen i havet för första gången och lekt med Inez. Igår kom det dessutom ett MAMMA ur munnen på världens finaste unge. Med uppsträckta armar mot mig. MAMMA! Då nöp det till i hjärtat på mig. Vilken känsla!
Kram
Glad midsommar.
Vi börjar dagen med lek i arla morgon.
Kram
Kram
Med hönsskit spacklat på kinden.
Jag växte upp med en mormor och morfar på landet. Kor, höns och grisar. Jag minns sommrarna hos mormor och morfar som bekymmerslösa dagar. Det lugna och stilla. När jag och min bror tassade ner för den branta slitna trappan till köket, där mormor hade stekt pannkakor sen solen gick upp. Varje morgon. Pannkakor med nyplockade jordgubbar, smultron eller hallon. Vilken fin tid. Det är få förunnat att få växa upp som jag gjorde. Jag minns känslan. Den trygga känslan, av att leva nu. Ska vi bada eller meta?
På våren när kycklingar kläcktes smög jag alltid upp tidigt. Gick in i hönsgården och kröp upp under värmelampan. Ibland somnade jag där. Bland hönsskit och små duniga kycklingar. Sen vaknade jag av att morfar kom in. Vaknade med hönsskit spacklat på kinden. Men vad gjorde det? Enkelt löst genom ett dopp i sjön.
Det är vad jag önskar mina barn och barnbarn. Att få somna i hönsgården. En gåva att vara barn med tryggheten att få vakna med hönsskit spacklat på kinden. Så nära naturen som det bara går.
Ha en underbar dag i solen kära ni! Glöm inte leva nu.
Eskil.
Måste ju visa våran fina tupp, Eskil!
Trädgårdsland, pallkragar och krukor.
Jag har nog inte skrivit om allt jag har i trädgårdslandet? Här kommer en summering av alla grödor: Palsternacka som synes på bilden, morot, gul lök, vitlök, ärtor, potatis, dill, persilja, purjolök som behöver planteras isär och squash.
I en pallkrage har jag sallat, spenat och dill.
En annan pallkrage innehåller vitkålen:
Sen har jag tomat i kruka, hallonplantor på friland, en klätterbjörnbörsbuske, vindruva, smultron, jordgubbar, rabarber, gräslök, äppel-, plommon- och körsbärsträd.
Det var nog allt? Har säkerligen glömt något...
Underbart och tungt.
Nu är jag tillbaka. Både i verkligheten och här på bloggen. Igår var Johan hemma hela dagen. Vi turades om att vila och det känns verkligen skönt i kroppen nu. På kvällen grillade vi och slappade sen framför dumburken. Imorse sov vi alla tre till halv åtta. Sov som spädgrisar. Helt utslagna. Underbart.
Välbehövligt. Det kan jag lugnt säga. Det är väl sån jag är. Jag behöver vara för mig en själv en stund varje dag. Höra mina egna tankar utan avbrott. Känna att NU är jag här. Jag behöver ta tiden till att reda ut vilken väg jag ska svänga av på. Vilket håll vill jag. Jag lyssnar, berätta för mig vad det är som är tungt?
Samtidigt som jag postade inlägget före, så fick jag dåligt samvete. Här har vi en underbar, frisk och härlig unge, och jag har mage att klaga. Men så är det. Underbart och tungt. Det är verkligen det svåraste och bästa arbete en människa kan ha. Förälder.
I veckan som kommer har jag och Tage massa roligt inplanerat. Därför kommer det bli lite tomt på bloggen. Men av en god anledning.
Till vänster på bilden kommer svaret på Johannas fråga. Hur går det med vindruvan? Förträffligt!
Ha en underbar midsommarvecka kära NI!
Den delen av mig, Rullgardina.
Idag är en sån dag. Orkar inget, vill inget. En sån dag som kommer efter en natt med för lite sömn. Jag vet. Det är mitt egna fel att det blir minus på sömnkontot. Ett sånt minus som inte går att ta igen med komptimmar, ingen övertid hjälper. Jag gör likadant varje kväll. Alfons Robertar. Alfons Robert, det kallade jag Alfons Åberg när jag var liten. Jag ska bara. Hänga upp tvätten, tömma diskmaskinen, starta diskmaskinen, torka Tages plats i köket. Den platsen jag torkar 10 gånger om dagen. Intorkad majskrok. Leverpastej smörgås från i måndags. Barnmat spacklat på hela bordsbenet. Sen. Sen ska jag duscha, äta och efter det. Då ska jag ta mig tid till mig själv. Kanske slå på stort och raka benen, innan det behövs en skogsavverkningsmaskin för ändamålet. Och vid den tidpunkten måste jag säkerligen söka tillstånd hos länsstyrelsen, för då lär det vara urskog på benen. Kanske plocka ögonbrynet. Jo, det är sant. Väntar jag tillräckligt tålmodigt så växer de ihop. Smidigt då behöver jag inte plocka båda. Det räcker att jag plockar mitt enda ögonbryn.
Satt nyss och pinkade. Sådär ifred som jag bara får göra när Tage sover. Då slog det mig. Nej. Jag säger nej och nu är det nog. Här ska prioriteras om. Nu är det jag. Mammor är också människor. Ikväll gör jag tvärtom. Tar räkmackan och vinglaset först. Sen får vi se. Känner jag för att plocka upp biltemakatalogen ur duschen så gör jag det, annars får den ligga där. Kanske skulle para mina egna strumpor. Det noterade jag också medans jag klarsynt satt och pinkade. En färg på varje fot. Väldigt chict och casual. Lite pippi långstrump. Men jag är nog en riktig Svensson. Trivs bäst med jämna strumpor. Udda är till för sånna som inte bryr sig. Jag bryr mig. Mår bra av att ha städat och irodning. Skulle nog vilja vara en sån mamma som inte bryr sig. "Hoppsan! Här kommer mitt gossebarn utan byxor. Som det kan bli! Jaja! Vi älskar varndra i våran familj. Utan byxor eller med." Men nej. Sån är inte jag. Jag är den som sitter med fötterna instoppade inunder mig på sångstunden. Så de andra mammorna inte ska se den delen av Rullgardina som bor i mig. Jag önskar jag kunde släppa fram hela henne. Inte bry mig. Det kanske kommer med åldern?
Oj, vilket allvarligt inlägg tänker du nu, som är van att läsa om kakbak och höns. Men detta är också jag. I fortsättningen ska jag skriva om detta också. För att det hjälper mig. Kanske hjälper det andra? Jag vet att när jag pratar med mina vänner. De fina mina. Så hjälper det mig. Igenkänningsfaktorn. De klappar mig på axeln och säger. Du är en människa. En människa som har blivit mamma. En del av dig försvann kanske under bajsblöjor och snorsugar. Men du kommer fram igen. Ge det tid. Tid är det enda du har. Ta tiden och gå hand i hand. Så kommer du snart fram igen.
KRAM
Satt nyss och pinkade. Sådär ifred som jag bara får göra när Tage sover. Då slog det mig. Nej. Jag säger nej och nu är det nog. Här ska prioriteras om. Nu är det jag. Mammor är också människor. Ikväll gör jag tvärtom. Tar räkmackan och vinglaset först. Sen får vi se. Känner jag för att plocka upp biltemakatalogen ur duschen så gör jag det, annars får den ligga där. Kanske skulle para mina egna strumpor. Det noterade jag också medans jag klarsynt satt och pinkade. En färg på varje fot. Väldigt chict och casual. Lite pippi långstrump. Men jag är nog en riktig Svensson. Trivs bäst med jämna strumpor. Udda är till för sånna som inte bryr sig. Jag bryr mig. Mår bra av att ha städat och irodning. Skulle nog vilja vara en sån mamma som inte bryr sig. "Hoppsan! Här kommer mitt gossebarn utan byxor. Som det kan bli! Jaja! Vi älskar varndra i våran familj. Utan byxor eller med." Men nej. Sån är inte jag. Jag är den som sitter med fötterna instoppade inunder mig på sångstunden. Så de andra mammorna inte ska se den delen av Rullgardina som bor i mig. Jag önskar jag kunde släppa fram hela henne. Inte bry mig. Det kanske kommer med åldern?
Oj, vilket allvarligt inlägg tänker du nu, som är van att läsa om kakbak och höns. Men detta är också jag. I fortsättningen ska jag skriva om detta också. För att det hjälper mig. Kanske hjälper det andra? Jag vet att när jag pratar med mina vänner. De fina mina. Så hjälper det mig. Igenkänningsfaktorn. De klappar mig på axeln och säger. Du är en människa. En människa som har blivit mamma. En del av dig försvann kanske under bajsblöjor och snorsugar. Men du kommer fram igen. Ge det tid. Tid är det enda du har. Ta tiden och gå hand i hand. Så kommer du snart fram igen.
KRAM
Nu är flickorna här!
Juni är kommen.
Då var det alltså sommar då. Och även sommar väder, 10 plusgrader med regn. Igår gjorde jag en heldag i köket. Kokade körsbärssaft, gjorde porterstek och mat till Tage.
Han kommer en vacker dag äta oss ur huset! Jisses vad den killen äter. Jag gjorde torskgryta igår till honom. 6 potatisar, 3 morätter, en stor torskfilé, en gul lök, mjölk, peppar och massa dill från det egna kryddlandet. Detta åt han HÄLFTEN av till middag sen på kvällen. Vart ska det sluta?
Får upp en bild av framtiden i huvudet. En finnig 15-åring som kommer ner vid 12-snåret på dagen, iklädd kalsonger och ska äta frukost. Han lär väl klämma en skogaholmslimpa, ett paket skinka och 4 paket fil till det.
Över till något helt annat. Det växer så det knakar i trädgården. Så roligt det är!
Vitkålen har börjat "knyta sig". Vilket jag läst på om, nu ska det vattnas ordentligt i detta stadiet!
Annars äter vi för fullt i trädsgårdslandet. Sallat, dill, rädisor, rabarber, gräslök frossar vi i för tillfället. Mums.
Håll utkik i veckan som kommer! Jag ska sälja av delar av min provkollektion, så snart kommer det upp massa me&i kläder till HALVA PRISET här på bloggen. Fyndvarning!
Kram så länge
Han kommer en vacker dag äta oss ur huset! Jisses vad den killen äter. Jag gjorde torskgryta igår till honom. 6 potatisar, 3 morätter, en stor torskfilé, en gul lök, mjölk, peppar och massa dill från det egna kryddlandet. Detta åt han HÄLFTEN av till middag sen på kvällen. Vart ska det sluta?
Får upp en bild av framtiden i huvudet. En finnig 15-åring som kommer ner vid 12-snåret på dagen, iklädd kalsonger och ska äta frukost. Han lär väl klämma en skogaholmslimpa, ett paket skinka och 4 paket fil till det.
Över till något helt annat. Det växer så det knakar i trädgården. Så roligt det är!
Vitkålen har börjat "knyta sig". Vilket jag läst på om, nu ska det vattnas ordentligt i detta stadiet!
Annars äter vi för fullt i trädsgårdslandet. Sallat, dill, rädisor, rabarber, gräslök frossar vi i för tillfället. Mums.
Håll utkik i veckan som kommer! Jag ska sälja av delar av min provkollektion, så snart kommer det upp massa me&i kläder till HALVA PRISET här på bloggen. Fyndvarning!
Kram så länge
