jagnjuteravlivet

Nu är jag tillbaka. Både i verkligheten och här på bloggen. Igår var Johan hemma hela dagen. Vi turades om att vila och det känns verkligen skönt i kroppen nu. På kvällen grillade vi och slappade sen framför dumburken. Imorse sov vi alla tre till halv åtta. Sov som spädgrisar. Helt utslagna. Underbart.

Välbehövligt. Det kan jag lugnt säga. Det är väl sån jag är. Jag behöver vara för mig en själv en stund varje dag. Höra mina egna tankar utan avbrott. Känna att NU är jag här. Jag behöver ta tiden till att reda ut vilken väg jag ska svänga av på. Vilket håll vill jag. Jag lyssnar, berätta för mig vad det är som är tungt? 

Samtidigt som jag postade inlägget före, så fick jag dåligt samvete. Här har vi en underbar, frisk och härlig unge, och jag har mage att klaga. Men så är det. Underbart och tungt. Det är verkligen det svåraste och bästa arbete en människa kan ha. Förälder.

I veckan som kommer har jag och Tage massa roligt inplanerat. Därför kommer det bli lite tomt på bloggen. Men av en god anledning.

Till vänster på bilden kommer svaret på Johannas fråga. Hur går det med vindruvan? Förträffligt!

Ha en underbar midsommarvecka kära NI!